Men om de nu är så underbemannade på barsel, varför låter de inte pappan vara kvar?

Att sända min historia hjälper nog mig att bearbeta min andra förlossning.

Alla säger att födsel 2 är lättare osv osv. Här gick vi 10 dagar över tiden. Inne på en fredag, får besked att du blir satt igång på måndag. På måndag, nä på tisdag blir du satt igång. På tisdag, nä du har lite högt blodtryck. På onsdag, nä allt ser bra ut så vi kan vänta lite till. Varav jag bryter ihop totalt. Undrar varför man alltid ska behöva gråta för att få hjälp!

Jag vet att det bästa är att de startar av sig själv. Men 10 dagar över tiden och mitt första barn som är fött dagen innan termin vägde över 4 kg så visste jag att det inte var en liten bebis i magen.

Blir igångsatt med ballång och får åka hem. De förklarar snabb vad en igångsättning innebär. Torsdag inlagd 11, första tabletten tas 12. Kl 20.00 4-5 cm öppning och mannen får komma till sjukhuset. 22.45 är vår stora tjej ute.

Allt är bra tror vi, vi ammar. Men rummet fylls bara av fler och fler personer. Jag slutar aldrig att blöda. Med en läkare hållandes med 1 hand på magen och den andra i mig ståendes på min säng och 4 st som kör iväg med mig till operation. De sista jag kommer ihåg att jag frågade läkaren mellan benen var om det är illa. Hon svarar mig att gör vi inget nu så blir det de.

4h senare vaknar jag upp på uppvaket, jag är så tacksam för att dottern har varit med mannen under denna tiden. Men bara gråter. De kommer upp till mig och vi ammar lite. De dröjer ytterligare ett par timmar innan jag får komma ner på barsel. Kl är ca 04.30 när jag får lämna uppvaket. Jag har 4 kanyler, en uppe på varje hand, 1 i armvecket och 1 mitt på underarmen. Så de är begränsat hur mycket jag kan röra mig. Mannen måste lämna oss så fort jag kommer ner till dem. Han har alltså nästan inte sovit något på hela natten, fått se mig förlora 2,6 liter blod och fått sitt andra barn. En rätt omtumlande natt. De närmsta dygnet måste jag ha hjälp varje gång jag ska amma, byta bröst, byta blöja. Ja, jag behöver hjälp med allt.

Jag har full förståelse att jag behövde vara under extra uppsikt. Men om de nu är så underbemannade på barsel, varför låter de inte pappan vara kvar? Han hade ju kunnat gjort allt det där som jag behövde hjälp med. Och jag hade haft ett viktigt stöd efter min tuffa förlossning. Men jag har inget negativt att säga om mitt uppehåll på barsel. Jag fick den hjälp jag behövde. Visst så tog det lite tid innan de kom ibland när jag tryckt på hjälp, men många av dem var supersöta. De hade tid att sitta inne hos mig och prata lite stundvis. Kan ju hända att det var för att det var i mitten av december att jag hade turen att de hade tid för mig. 

Nu 6 månader senare har allt kommit ifatt mig. Jag som Svensk har inte kunnat träffa min familj i denna pandemi tid. Gick 2 månader mellan besöken på hälsostationen så ingen har kunnat fånga upp att jag bara mått sämre och sämre. Så efter att jag bröt ihop på hälsostationen har jag nu fått tid till en samtalsterapeut.

Sara

Fødte på Ahus, desember 2020